Jag skriker så högt som lungorna och luften bär mig:
Snälla kom och trösta mig. Jag är så rädd och känner mig så liten på jorden!
…men ingen ser…ingen lyssnar…ingen hör….
Är jag osynlig??
Jag skriker så högt som lungorna och luften bär mig:
Snälla kom och trösta mig. Jag är så rädd och känner mig så liten på jorden!
…men ingen ser…ingen lyssnar…ingen hör….
Är jag osynlig??
« Flera besökare!! Ett odjur… »
Online just nu:
Tittat idag:
Tittat totalt:
© 2024 A'la Foto – Fotograf i Linköping|ProPhoto theme by NetRivet Blogs
pudelflicka - Häftig bild. Inte tycker jag du är osynlig.
Kram Hedvigaugusti 27, 2008 – 6:38 f m
Anneli - Tack Hedvig! Glad att du gillar min bild! :O))
KRAM!augusti 27, 2008 – 1:55 e m
Camilla - Du är allt annat än osynlig men jag förstår din känsla, tror själv att jag är osynlig ibland.
Ha det bra
Camillaaugusti 27, 2008 – 8:04 e m
Anneli - Camilla: Tack! Uttrycket ”It takes one to know one” känns som det stämmer väl in här! Glad blev jag av din kommentar! :O))
Ha det själv jättebra!augusti 27, 2008 – 8:14 e m