Höstlövstankar

Denna typ av bild är nog den bild jag älskar mest att skapa men som jag inte gjort på flera år. Eller jag har försökt men inte fått till något. Igår gick jag en promenad i blåsten längs Göta Kanal och det var i princip omöjligt att fotografera något med intentionen att det skulle bli skarpt men det var så skönt att gå där och få blåsas ordentligt i genom och bara njuta, Det var njutbart att fotografera och trots att jag inte hade några stora förhoppningar på gott resultat så var lyckan stor när jag försökte skapa dessa bilder. Det blev ett par som jag är riktigt nöjd med och denna är den ena.

Det kanske låter konstigt att detta är min favoritmotiv. Säkert är det många av er som tänker mig som porträttfotograf med människor, brudpar och katter framför kameran mest och det är sant. Jag älskar det! Men de bilderna är inte helt mina. De känns inte helt tidlösa och det är motiv som jag vill utveckla hela tiden! Detta är bilder som kan bli tidslösa. Som jag, efter ett par år, kan titta tillbaka på och fortfarande häpna över hur bra det blev. Lugnet i bilderna tilltalar mig. Det här är en bild jag skulle kunna ha på väggen! Det är konst och det gillar jag. Nog för att det går att utveckla den delen också men det är större chans att få till tidslösa bilder där. Jag hoppas att det jag skrivit verkar lite logiskt i alla fall…att det ska gå att tyda vad jag vill ha sagt. Jag bara låter fingrarna gå över tangenterna och så skriver jag ner mina tankar och jag går inte tillbaka och läser och fixar till. Ni som orkar och vill läsa får helt enkelt ta det som det är!

Torsdagstema