Min vackra prinsessa är i himlen nu!

Min vackraste Bina har tyvärr lämnat oss! I tisdags somnade hon in i min famn! Hon har varit sjuk länge och nu gick det inte längre och det var helt enkelt dags! Hon visade mig det genom att gå och lägga sig i min famn där hos veterinären men det var ändå oerhört svårt att ta beslutet! Jag tvivlade på om jag gjorde rätt och jag hade så dåligt samvete att hon inte fått sin älsklingsmat den morgonen, eller att hon inte fått gå ut en sista gång! Jag vet att det var rätt beslut men det var så tungt!

Bina var min första birma, köpt 2001 i Tystberga  utanför Nyköping. Jag letade efter en blåmaskad birma och var och tittade på denna kull tidigt och fastnade fullständigt för henne! Hon var den vackraste padda man kan tänka sig och inte en dag har jag ångrat att jag valde henne! Hon har alltid varit väldigt speciell. Mycket kräsen i maten och väldigt bestämd på vad hon velat! Vi, tillsammans med Tufsen gick på promenader varje kväll runt kvarteret och det älskade hon! Hon var så duktig och inte ett dugg rädd vid möte av andra. Hon älskade att kela och ville ligga vid huvudkudden och spinna på natten! Men hon var ingen katt som man fick bära hur som helst! Då blev hon jättestel och ville ner! Däremot älskade hon att ligga på mig och sova, helst med sina tassar i mitt ansikte! Hon var en mjuk katt som tyvärr andra katter lätt bråkade med för det fanns inte en chans i världen att hon skulle ge igen! Det enda hon gjorde var att hon fräste lite och så försökte hon fly och det var så klart ännu roligare för de bråkiga katterna så efter mycket om och men fick hon flytta till min mamma där hon bodde med sin son Meche och Snuttis. Där fick hon promenera ut själv i trädgården och hon gick en tur varje dag när det var fint väder men sedan gick hon in igen! Hon lämnade aldrig tomten (mer än en gång och då gick hon långt men det var nog för att jag följde efter henne och skulle fånga henne!) Hon älskade att äta gräs och njuta av den härliga luften.

Hon var också en utställningsstjärna och hade gått så långt man kunde som fertil katt! Hade jag valt att fortsätta ställa ut henne hade det nog gått jättebra för hon var en perfekt birma och så vacker men hon fick stanna hemma i stället. Hon fick 3 kullar med fantastiska kattungar och hon var en perfekt mamma! Tyvärr fick hon något fel så hon blev infertil och då valde jag att kastrera henne och hon fick leva livets glada dagar!

Både Meche och Snuttis dog och då kände sig Bina väldigt ensam så då flyttade hon tillbaka till mig och har bott här det senaste året! Under detta år har hon varit min skugga. När jag suttit och ätit har hon velat sitta på bordet bredvid tallriken och gärna velat smaka på det mesta. I hela sitt liv åt hon bara torrfoder men det sista året ville hon ha allt jag åt! Hon hade aldrig ätit tex kött förut men det älskade hon sista året! Varje morgon kom hon till toaletten och var med tills det var dags att gå till köket och äta frukost. Där delade vi på ett kokt ägg! Sedan gick hon och lade sig och jag åkte iväg! När jag kom hem var hon den första som mötte mig och sedan var hon i min närhet hela tiden! Hennes mål var att få något gott att äta men framför allt att få kela! Det absolut bästa hon visste! Hon ville ligga i knät och få all uppmärksamhet hela tiden! Jag lade mig på sidan på soffan och hon hoppade upp och lade sig på mig och spann som en tokig och då blev hon nöjd!

Nu har jag ingen att äta frukost med längre! Jag har ingen som kommer och möter mig när jag vaknar på morgonen och jag har ingen som sitter på bordet när jag äter!

Hon var så otroligt snäll och änglalik och gjorde verkligen skäl för sitt smeknamn prinsessan. Hon var så feminin och lite pimpinett! Så godhjärtad! Så fin!

Nu har hon inte ont längre! Nu är hon tillsammans med sin son och Snuttis igen och nu kan hon springa och andas fritt och käka gräs och vara fri från smärta och sjukdom! Min vackra prinsessa!

Min älskade prinsessa Bina! Jag älskar dig så mycket och jag saknar dig massor! Det är ofattbart att du inte finns här hos mig längre! Du finns för alltid i mitt hjärta! Du var godheten själv! Du fick ett långt liv! Inte tillräckligt långt men du blev 15 år och 10 månader och du har under hela denna tid varit min prinsessa! Sov gott fina, fina Bina! <3

2001-07-02 – 2017-05-09

Till toppen 
 Kontakta mig gärna!
Sabina - maj 13, 2017 - 1:13 f m

Hon var verkligen vacker <3

Paula - maj 13, 2017 - 8:02 f m

Men oh så sorgligt, beklagar din förlust av en kär vän! Så tråkigt att läsa men så vackert du beskrivit ert liv tillsammans! Det värsta med djurägandet, att ta farväl. Ändå är det värt det alla gånger, jag hoppas du med tiden finner en ny härlig kompis som tar ditt hjärta med storm
Styrkekram från pörtet

Charlotta - maj 13, 2017 - 12:54 e m

Varma tankar till dig. Så sorgligt att dagen till slut måste komma när man måste skiljas.

Renée - maj 14, 2017 - 10:44 f m

Du beskriver Binas liv så fint!
Man skulle önska att man slapp ta besluten eller att en fyrfota vänner fick bli minst lika gamla som en själv men sådan är inte livet. Det enda man kan göra är att vara en så god matte/husse som man förmår och veta att kompisen haft ett så bra liv som möjligt. Vår Bonzo fyllde tio häromdagen, är ganska vit i ansiktet och lite stel så visst, undermedvetet så har man ju börjat nedräkningen. Den lilla Mollie är just nu konvalecent efter en ryggoperation som vi inte vet riktigt hur det slutar……..

Peter - maj 16, 2017 - 8:12 f m

Fin katt.
Kramar till dig

Mirre - Sweetwords - maj 16, 2017 - 9:13 f m

Verkligen jättefina bilder och så fin misse

Lise Aurora Brevik - maj 18, 2017 - 9:18 e m

Må bare fortelle deg at du er veldig flink til å beskrive og i det hele tatt skrive med tekst! veldig fint innlegg, og det var virkelig en nydelig pusekatt <3 de øynene – og bildene… Nydelige! klem

Anki Ai - maj 21, 2017 - 10:48 f m

Underbara bilder på din katt. Känner med dig, det är tungt när den oundvikliga dagen kommer. En del säger, men det är ju bara en katt, men det är en vän som man älskat som försvinner. Kram!

MyyZz - maj 21, 2017 - 5:19 e m

Jag beklagar din förlust :-( Jag vet hur det känns :-(
Otroligt vackra bilder du har tagit på henne och otroligt vacker Birma <3 Tycker om paddor <3

Helen - maj 21, 2017 - 8:23 e m

Men så sorgligt!! Du har skrivit så fint om henne och jag förstår att det måste vara hemskt tomt och ledsamt utan henne.

Din emailadress visas aldrig för någon annan Fält med stjärna måste fyllas i *

*

*