Du tog mitt hjärta…

Du kom nära
Jag tillät dig

Jag kom nära
Du drog dig undan

Jag gav jag dig allt..du tog det du klarade av
Du gav mig ingenting…ändå blev jag nöjd!

Du lovade att alltid finnas där
Jag visste att du ljög…

Jag lovade att komma tillbaka
du trodde jag skulle glömma…

Du tog en stor bit av mitt hjärta
Jag vårdar minnet ömt…

Jag tog en liten bit av ditt hjärta
Du minns inte ens vilken del…

Jag skrev dikten när jag var olyckligt kär 1999. Jag gick på en skrivarlinje och skrev de mest fabulösa dikter och det var dramatik, pretentiöst och känslorstormar så det bara stod härliga till! :O)

Men den passar idag till min bild och till denna utmaning jag gett Ulrica.
Utmaningen var att avbilda olycklig kärlek eller brustet hjärta och här är alltså mitt bidrag!

Jag tycker att dikten är gullig…eller ja..gullig kanske man inte kan säga men fin. Den påminner mig om den kärleken som jag trodde var den stora…Det är fantastiskt egentligen vad olycklig kärlek kan göra med en människa. Hur mycket kreativitet har inte kommit ur brustna hjärtan! Konstverk och sånger! Han tyckte inte att jag var hans stora kärlek och inte kan jag påstå att han valde fel…då för nästan 10 år sedan! Han har säkert varit mycket lyckligare utan mig..och jag också för den delen! ;O)

 OBS!
Jag har blivit tillsagd att inte använda centrering för det klarar inte WP av men jag gör det ändå…trotsar den varningen och hoppas det ser någorlunda ut hos er som det gör hos mig! Annars vet ni vad det beror på!! ;O)

Till toppen 
 Kontakta mig gärna!

ulrica - Helt underbar tolkning av utmaningen!! Dikten var väldigt fin och passar utmärkt till bilden.

Jag har varit bortrest på semester men mitt bidrag är på väg in på bloggen så fort jag bara hinner tömma minneskortet ur kameran :). Jag kan tänkas behöva packa upp lite kläder och sånt som nu står i köket i en stor hög eftersom vi kom hem sent igår.

Men det kommer.. jag lovar :)
KRAMjuli 21, 2008 – 7:48 f m

Eva - Den var väldigt fin och beskriver ungefär hur jag känner nu :(juli 21, 2008 – 10:21 f m

Jupp - Som vanligt, underbara foton. :-) Du behåller klart platsen som en av mina 7 favoriter! 😉juli 21, 2008 – 10:35 f m

Anneli - Ulrica: Ingen fara vännen! Ta det lugnt och packa upp och ”chilla” lite! ;O) Ingen stress här inte! Hoppas du haft en skön semester! Kul att du gillar min tolkning! Ser framemot ditt bidrag! KRAM!

Eva: Usch, va tråkigt men jag kan säga av erfarenhet att det går över även ifall det tar tid! :O( EN extra värmande kram skickar jag dig!!

Jupp: DU är så gullig! Tack för att jag är en av dina sju favvisar! Jag har inte glömt och det kommer strax! ;O)
kram till dig!!juli 21, 2008 – 11:15 f m

Anneli - Bilden och dikten passar så bra ihop. Mycket känsla, sorg och saknad….blir tårögdjuli 21, 2008 – 12:35 e m

Anita - Tycker dikten är jättevacker och din bild likaså. Den har den där vackra färgtonen som jag tycker så mycket om. Och jag kan tala om att centreringen fungerar alldeles utmärkt hos mig.

Du hade en fråga i min blogg om min Echinacea purpurea (röd solhatt) som heter Magnus. Du undrade om det var det rätta namnet och jag kan tala om att det är det. Den är döpt efter den som tagit fram just den sorten, Magnus B Nilsson från Påarp, som för övrigt fyllde 101 år i november 2007.

Ha en jättebra dag Anneli!

Kram Anitajuli 22, 2008 – 5:45 f m

Kattis - Jag tycker dikten är vacker och ”tragisk”, man känner verkligen att hon gett bort en del av sig själv men fått väldigt lite tillbaka…

Kramisjuli 22, 2008 – 9:51 f m

Trinidad - Jätte vacker dikt. Känner igen mig !juli 22, 2008 – 7:40 e m

FrökenX - Väldigt fin dikt…juli 22, 2008 – 8:30 e m

Anneli - Tack alla! Vad roligt att ni gillar både bild och dikt! Det gör mig varm i hjärtat! :O))

Anita: Tack för svaret! Då vet jag var Magnus kommer ifrån! :O)

Kram på er…inte kan man vara olyckligt kär men sån värme som finns här! ;O))juli 24, 2008 – 4:25 e m

Din emailadress visas aldrig för någon annan Fält med stjärna måste fyllas i *

*

*