Fantastiska Lisa

I lördags var jag på konsert. Fantastiska Lisa Nilsson stod på scenen. Eller ja, hon låg faktiskt. I en vacker gammal soffa med fötterna i luften. En skön start på en konsert som kom att bli väldigt intim, avslappnad och riktigt, riktigt bra! Konceptet var att bjuda in oss i publiken till deras replokal. Där i deras replokal fanns det tydliga regler. Man hälsade när man kom, lämnade tråkigt humör och dåliga känslor utanför dörren. En och annan ledsenhet fick komma med men annars var detta stället dit de kom för att få energi och skapa energi. Denna lekfulla energi med glädje bjöd de på denna kväll och jag tror att alla i lokalen kände den! Nu är Lisa mest känd för sina lugna ballader men ändå fanns ingen tyngd eller svårighet över kvällen! Trots att tunga ämnen kom upp, som skilsmässa och kärlekssorg.

Jag hade räknat med att det i princip bara skulle vara de nya låtarna. Har hört någonstans, om det var förra konserten eller i någon intervju, att hon inte gillar att göra sina gamla låtar utan vill koncentrera sig på de nya och nytt! Men denna konsert, till skillnad mot den förra, var väldigt mycket gammalt. Allt från ”Himlen runt hörnet”, till ”Handens fem fingrar” och  ”Mysteriet Deg”. Låtar från allra första början till det nyaste nytt! Eller ja, nästan!

Det var en härlig blandning av minnen, roliga anektdoter, charmiga dispyter på scenen och njutningsbar musik! Det som slog mig allra mest är Lisas sätt att sjunga! Varenda liten bokstav är ömt omhändertaget och inget slarvas bort. Varje ord är som det viktigaste av allt viktigt och ingen textrad går bara förbi… Varenda liten ton är exakt där den ska vara och varenda rytm är noga avvägd och träffar precis rätt! Och varje låt är som ny, trots att det är en gammal som ”Varje gång jag ser dig” så är känslan och uttrycket helt nytt! Det känns att det är med glädje hon sjunger dessa låtar!

Det som också slår mig är att hon improviserar galet fritt. Det är verkligen som om de är i sin replokal och leker sig fram tillsammans. Det är jazzigt i allt trots att det inte slår över i jazzton. Bara friheten och hennes sätt att improvisera utan ord… Jag är imponerad och önskar att jag kunde se konserten minst en gång till…den är njutningsbar från början till slut! Och rolig! Hon är rolig, den där Lisa Nilsson. Och så avslappnad. Och vacker!

Det finns bara en sak som var lite tråkig och det var ljussättningen. Eftersom jag nu är fotograf och ljuset är en av mina största medarbetare så faller det sig naturligt att jag kollar noga på det och jag har faktiskt aldrig sett sämre ljussatt artist! Det var något färgat ljus som lyste upp Lisa underifrån och gav väldigt märkliga färg- och skuggfenomen. Men, som helhet är detta en liten petitess och tar inget från helheten av konserten!

Har ni möjlighet och kommer den i närheten av där just du bor, passa på och SE denna konsert. Lyssna, och njut! Ni kommer inte ångra er!