När endast trådar finns kvar!


Det är inte mycket mer än själva skelettet som är kvar. Som håller ihop helheten! Men ändå har den en helhet som gör den vacker! Små sköra trådar, nerver, som har sån livskraft trots att helheten sjunger sin sista vers och håller på att förmultna bort i ovisshet och glömska. Nya tar dess plats och inte en tanke kommer skänkas detta blad om ett år, en månad, eller ens en dag… Än kan den fångas av vinden och föras bort en liten bit men ju längre tiden går desto mindre finns det att fånga. Var sitter själen? Sitter den i nervtrådarna eller det yttre skalet? Sitter den i det skal som förut beundrades men som nu försvunnit och lämnat trådarna oskyddade? Har ett litet blad en själ? Sköra trådar som brister. Lämnar hål av tystnad och sorg. Lämnar hål som inte ens vinden vill ta tag i. Hål som växer sig större och äter upp det vackra nätet av sköra trådar som försöker hålla ihop den själ som en gång funnits och kanske fortfarande finns…någonstans!

Helgbilden

, ,

9 svar till “När endast trådar finns kvar!”

  1. Oj så vackert och filosofiskt du skriver. Jag blev mäkta imponerad. Jättevackert och tankeväckande det där. Bilderna är också vackra. Tänk att något som ett visset löv kan vara så vackert. Bra jobbat och tänkt här.

  2. Så vackert! Har en ring som är gjord i fili gran och ser ut ungefär så där. Som svar på din fråga: På bilderna är han dryga sju månader.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *