Jag är uppväzt på landet och min bästa vän och granne var min hage! Jag kunde leka där i timmar…dygn i sträck…
och enda gången jag gick in var när mamma tvingade in mig för att äta eller sova.
Längst ner i hagen, sett från vårt hus,
ligger Stångån och där finns vår badplats. På sommaren gick det så klart kor i hagen när jag var liten.
Nu är det hästar som betar.
Häromdagen så gick jag ner till ån igen…inte för att bada men för att kanske fånga en…svan…
men det fanns ingen där.
Det var jättefint väder och solsken så jag satte mig på bryggan.
Jag satt där och filosoferade när jag märkte att OJ, vad dimmigt det börjar bli….
Hela världen bytte skepnad jättesnabbt och i nästa stund var hela luften fylld av underbara flingor… Det var så härligt att sitta där och titta på hur ljuset byttes mot mörker och snön gjorde hela världen vit!
Det var så söt knoppsnö som lade sig på bryggan. Så klart var jag tvungen att lägga mig också och fundera vidare på livet! Nävars, jag fotade snön som krävde den liggande positionen! ;O)
Efter en stund hade det klarnat igen och när jag gick hem, efter ytterligare ett tag, tog jag denna bild.
Jag har bestämt mig för att försöka fånga min underbara känsla för denna hage i mina bilder. Vet inte om jag kommer lyckas men det kommer bli ett projekt i sommar! :O))
