För en månad sedan, ganska exakt, så åkte vi in till veterinären med Melcher, för han hade magrat massor och dessutom tappat livsgnistan. Han orkade ingenting! Han orkade inte ens bli rädd för det han brukade bli rädd för…han bara satt och avvaktade…knappt intresserad! Han åt mindre och mindre och från att ha varit en som åt sparsamt så åt han i princip ingenting! Rädslan var stor men ändå undanträngd…den låg och väntade på att få grepp om oss… Det är mammas hjärta och han betyder allt för henne!
Veterinären undersökte och tog lite prov och det visade sig att njurarna var väldigt dåliga på honom! Uppenbarligen båda eftersom värdet var så högt! Så vi fick med oss specialfoder hem och två råd: Få honom att äta lite och bara specialfoder och få upp livsgnistan på honom! Det sista är A och O för att han ska överleva!! Med sorg i hjärtat åkte vi hem med fina pojken!
Nu har det gått en månad och mycket har faktiskt vänt! Han har gått ner ytterligare säkert 300 gram men han äter, och har fått tillbaka livsgnistan. Han vill kela, han vill gå ut och han har ork att engagera sig i att leva och det känns underbart! Han är nästan helt tillbaka!
I dag är det dags att åka in för att se om njurvärdet blivit bättre. Måste erkänna att jag är nervös! Eller kanske rädd! Om det inte har förändrats hjälper inte våra insatser men han har ju blivit piggare så visst måste det ha blivit bättre!
SNÄLLA….håll alla tummar och tassar ni kan få tag i för mammas finaste Meche! Han och vi behöver stöd!!
Jag behöver massor stöd till Tufsen också….jag är så rädd…. :O(((((
UPPDATERING:
Meches värden hade tyvärr inte alls blivit bättre. Njurvärdet låg på exakt samma och denna gång tog de flera prover som visade att det hade gått långt med sjukdomen! Enligt den ena veterinären var det väldigt allvarligt och hon trodde att när det väl hände kunde det gå väldigt snabbt med försämring. Så det var verkligen inte god prognos där…och det känns så jäkla ledsamt och jag känner mig bedragen eftersom han blivit så mycket piggare av specialfodret… Jag hoppas den veterinären har fel och att han har vänt och kommer bli bättre! Eller i alla fall klara sig många år på detta sätt! Och må bra! För det känns det som han gör nu! Han njuter av livet!!!
Tufsen hade värk, så när jag bar henne illskrek hon. Hon blev sederad och röntgad och de hittade inga sjukdomar eller större fel på henne! Lite ostadiga höfter tror jag minsann veterinären sade, om jag minns rätt! Hon har fått kortison som hjälper mot värk och ska dämpa eventuell inflammation. Den kortisonen är långtidsverkande och ska räcka hela helgen så jag hoppas hon kan få må bra i helgen! I nästa vecka får vi utvärdera hur kortisonen hjälpte och hur mycket värk hon har kvar! Det positiva i allt negativa var att de tog många prover på henne och alla värden såg bra ut!! Det känns i alla fall skönt!!
De behöver fortfarande alla era tummar och tassar så snälla….tänk på dem!!
och tack alla för era tankar hittills! Det betyder oerhört mycket!
