Jag hade en liten men egentligen obefintlig tro på att detta skulle bli mitt år och att jag skulle få min transplantation så jag kunde påbörja resten av mitt liv! Allt skulle bli bättre av transplantationen! Det var den erfarenheten jag hade av min pappa och de andra jag sett som fått sin efterlängtade transplantation. Nog visste jag att jag inte mådde lika dåligt som de flesta som har dialys men ändå borde väl utan dialys vara bättre än med?
Jag fick min transplantation den 21 apil och i två veckor var jag överlycklig. Jag slapp dialysen, som jag efter fem år börjat avsky. Så klart inte människorna där (de saknar jag!) men de två gigantiska nålarna som varje gång skulle stickas in och 90% av gångerna träffade nerver!
Njuren hoppade i gång direkt och jag fick superbra värden på en gång och allt gick över förväntan.
