Jag har väntat och längtat, och längtat och väntat….under en väldigt lång tid! Jag köpte ett skott av Hoya praetorii för ungefär 10 månader sedan för jag mindes hur speciella och vackra blommor den hoyan har och jag började redan då att längta efter att den skulle blomma. Jag hade ingen förhoppning att det skulle ske förrän plantan blev åtminstone ett, förmodligen två år, men redan efter ett par månader kom första pedunkeln (pedunkel är där knoppen sitter på en hoya). Den utvecklade jättesmå knoppar men sedan stannade den i växten och efter någon månad gulnade den och föll av. Men det dröjde inte länge förrän en ny pedunkel kom och denna gång tänkte jag att nu ska jag verkligen sköta denna planta efter alla konstens regler så jag har varit supernoga med vattning och inte rört på den i onödan! Pedunkeln med oerhört små knoppar var kvar i samma storlek i säkert tre månader! Så runt jul började den växa och för varje dag blev knopparna större och större. På en månad hade de blivit jättestora och jag började hoppas på att de skulle slå ut! Det var 8 stycken fina, stora knoppar! Helt plötsligt började två av dem att gulna och efter en vecka ramlade de av! Sedan dröjde det inte länge förrän knopp efter knopp föll av och till slut var det bara tre kvar men själva pedunkeln hade gulnat så jag hade tappat hoppet om att få se dem utslagna! Så, i förrgår, kom min mamma på besök och av någon anledning gick hon in och kollade min hoya och kom och sade till mig: Har du sett att den blommar nu? NEJ!!! Det hade jag inte sett men mycket riktigt! ÄNTLIGEN hade två slagit ut och den tredje var på väg! Gissa om jag direkt hämtade kameran? Jo då….så nu är mina första praetoriiblommor förevigade och jag är så stolt över dem! Visst är de oerhört söta?! Spektakulära!!! Minst sagt! Detta är nog en av de häftigaste blommor som finns, speciellt i hoyavärlden!
297: Spektakulär
(bild 8 av 365)
