Kategoriarkiv: Snuttis

Min älskade Snuttis är i katthimlen nu!

Det känns så konstigt! Min fina Snuttis finns inte mer! Hon blev 19,5 år! Hon var aldrig sjuk! Hon var alltid glad, spann alltid när man tittade på henne. När man visade att man såg henne! Jag kunde sitta och kamma Bina och höra en kisse spinna högt och tänka att det kan ju inte vara Bina. Då var det Snuttis som satt en meter i från och spann bara för att vi var i närheten! Hon var en bestämd dam som inte lät alla människor hålla på med henne men hon var min katt och vi hade ett speciellt band.

Hon var så liten när jag hämtade hem henne i augusti 1995. Min dröm hade länge varit en birma och så hittade jag en annons på en kull kattungar där de var hälften Birma och hälften Perser. Jag åkte dit och kollade på henne och hennes syskon och det var inte svårt att bestämma sig! Det lilla knytet var ljuvligt! Visst, hon liknar inte en Birma för fem öre men jag älskade henne från första stund jag såg henne! Mamma var med när jag åkte och hämtade henne och när jag körde hem hade hon Snuttis i handen. SÅ liten var hon att hon fick plats i en hand! Hon hade små egenheter. Började jag sjunga kom hon springande från var hon än var och sprang rakt upp i famnen på mig och upp i ansiktet. Och så spann hon så högt hon kunde!

Hon älskade att vara ute! Hon var van att vara med mig överallt men gillade så mycket att vara ute så till slut flyttade hon permanent till min mamma där hon blev en uteinnekatt! Hon gick ut varje dag när vädret tillät och så gick hon och satte sig på sin stubbe. Käkade lite gräs och spejade över sina domäner! Hon tog också promenader. Hon fick inte lämna tomten men många gånger hittade vi henne på väg till eller i från hagen! Och varje gång jag kom hem så blev hon lika glad och förföljde mig. Det spelade ingen roll att det var jag som skötte det tråkiga som att klippa klor och fixa tovorna. Hur arg hon än blev på mig just för stunden så var en 15 sekunder senare tillbaka för att kela och mysa!

Hon var som en kattunge hela livet! Hon såg ut som en uggla. Kloka, uttrycksfulla ögon som vanligtvis var fulla med bus! Hon hade energi för oss alla och gillade att springa. Snabbt över gräsmattan. Så snabbt att tassarna nästan inte nuddade gräsmattan utan det var som hon flög fram!

När hon blev äldre blev hon inte lugnare. Snarare mera spring i benen! Men en egenhet hade hon! Hon letade upp klädesplagg som hon sedan gick och drog på samtidigt som hon skrek hjärteskärande! Detta beteende höll hon på med nästan hela livet men ju äldre hon blev desto mera högljudd blev hon!

Alla hennes morrhår var svarta förutom ett! Det var vitt!:)

Hon älskade ärtor! Gröna ärtor var bland det bästa hon visste! Ja allt på våra tallrikar var jättegott och mjölk älskade hon men det senaste året tålde hon inte mjölken men det spelade ingen roll. Hon skulle ha den i alla fall och passade man inte mjölken noga var hon där och drack!

Hon gillade verandatrappen. Där låg hon och vilade när det var som varmast och där sökte hon skydd när det regnade. Om hon var tvungen att vara ute! Hon försökte först ta sig in genom att hänga på dörren och skrika men det lyckades inte alltid och då fick trappen bli skyddet!

För ett halvår sedan fick hon en liten stroke som gjorde att hon höll huvudet snett men den gick tillbaka nästan helt! Vissa dagar såg man att huvudet var lite snett men oftast såg hon helt normal ut! De tre bilderna här under är dagen efter hon hade den stroken!

Sedan i torsdags fick hon en stroke till och denna gång blev det värre. Den förstörde kommunikationen mellan hjärnan och kroppen så hon kunde inte använda sina tassar. Hon kunde inte få dem att göra som hon ville trots att hon kämpade av allt hon var värd. Hennes tassar bar henne inte längre! Så sista dygnet låg hon på mitt bröst och spann allt vad hon orkade. Hon kunde inte lyfta huvudet men att spinna var fortfarande något hon kontrollerade. Hon kunde också äta men jag fick mata henne och ge henne vatten på en sked så hon kunde dricka! När hon skulle på toa fick jag hålla i henne så hon inte föll i kull! Hon tittade på mig med sina stora ögon undrandes över vad som var fel. Varför hände detta och varför kunde hon inte styra sig själv längre? Hon tog sina sista andetag liggande på mitt bröst. Jag klappade henne lugnande och pussade henne på huvudet! Nu har hon gått vidare till en annan värld där gräset alltid är grönt och hon får dricka hur mycket mjölk hon vill!

Jag är så tacksam för att jag fick denna sista sommar med henne! Jag har spenderat mycket tid tillsammans med henne och jag har fotograferat henne massor! Denna bild över här är den sista jag tog på henne! Det var för två veckor sen.

Min älskade Snuttis!! Du kommer alltid finnas i mitt hjärta! Och i farmors! Nu får du träffa Meche och leka med honom! Jag älskar dig!

Till toppen 
 Kontakta mig gärna!

Höstfärgerna falnar

Jag tog häromdagen några fina bilder på Snuttis ute i hösten! Det är bäst att passa på så länge höstfärgerna finns kvar och framför allt så länge Snuttis finns kvar. Med tanke på att hon är 19,5 år och hon haft ett långt och härligt liv vet man ändå att det går mot slutet. Som för oss alla! Jag blir ledsen bara jag tänker på det men över 19 år är långt för en katt! Och som sagt, hon har varit frisk hela sitt liv och mått bra och det känns skönt! Snuttis passar ju också fantastiskt fint i höstfärgerna så det gör det ännu roligare!:)Men jag vet och förstår att alla inte är så intresserade av katter (vilket egentligen är helt oförståeligt! 😉 ) så jag tänkte bjuda på två andra bilder jag tog samma dag! Här ser man tydligt att höstfärgerna börjar försvinna….Och det är inte många löv kvar på buskar och träd! Men de få som finns sprider fortfarande glädje med sina härliga färger som små rosor i det övriga brungrå! 

Torsdagstema

Till toppen 
 Kontakta mig gärna!

Fina Snuttis och lite bildtankar

Mitt favoritobjektiv är Canon 100 2,8 macro usm. Det sitter på 90 procent av tiden jag fotograferar och jag har det till allt. Självklart macro, men även porträtt, bröllop, fotografera mina katter, ibland även landskap och miljöbilder. Om jag bara fick välja ett objektiv skulle det bli detta mästerverk! det ger så underbara bilder med fantastiska färger och snygg bokeh.
Men om du frågar majoriteten av ”fotografer” vad deras favoritobjektiv är så svarar otroligt många 50 mm 1,4 (1,8 el. 1,2). Jag har aldrig gillat det objektivet även i fall det självklart finns i min samling. Det är ett sånt där standardobjektiv som är så billigt och som ger så kort skärpedjup så alla vill ha det och framför allt, KAN ha det! Men som sagt, det har aldrig fallit mig i smaken. Jag gillar inte brännvidden. Jag gillar bokeh på de största bländarna men det är sällan jag fotograferar på största bländaren för det  viktigaste är skärpa och det är svårt att få till på ett så kort skärpedjup som 1,4.

MEN…..härom kvällen råkade 50 mm-objektivet sitta på när jag skulle fotografera mina katter så jag tänkte att jag testar! Och detta är en av bilderna. Som jag skrev gillar jag bokehn och detta är fotograferat med 1,4 i bländare.  Och visst är bokehn ljuvlig? (förresten, för er som inte vet vad bokeh är så är det helt enkelt den suddiga bakgrunden!). Och denna gång gillade jag även utsnittet och därmed brännvidden! Jag blev riktigt imponerad av både mig själv och objektivet och framför allt resultatet! Så min plan är att använda det en aningens mer! Vi  får se hur det kommer gå till men jag ska försöka!:)

Jag kastar ut frågan till er som läser detta:

Vilket är ditt FAVORITOBJEKTIV och VARFÖR?

snuttissss

I onsdagsutmaningen denna vecka är det fritt fram att välja sitt favorittema och då tar jag det som kommer närmast i hjärtat. Så klart mina underbara katter och just i denna bild är det vackra Snuttis som får vara modell! Hon är 19 år nyss fyllda och pigg och glad som en liten tok.

Onsdagstema

Till toppen 
 Kontakta mig gärna!

Jag gillar

…att Snuttis är nästan tillbaka helt och hållet efter sin sjukdom för ett par veckor sedan. Då fick hon någon typ av hjärnblödning/propp vilket gjorde att hon gick med väldigt snett huvud samt att balansen blev väldigt dålig. Men som sagt, det har gått tillbaka och nu är hon nästan rak. Men framför allt är hon lekfull, smyger på fåglar, äter som en tok, och kelar och myser precis som vanligt! Och hon kan hoppa upp precis överallt som hon kunde innan men hade lite svårt med precis efter sjukdomshändelsen. Vackra Snuttis fyllde 19 år nu i juni vilket är helt fantastiskt! Min vackra Snuttis!

Jag önskar er en riktigt skön midsommar!

Torsdagstema

Till toppen 
 Kontakta mig gärna!