Du kom nära
Jag tillät dig
Jag kom nära
Du drog dig undan
Jag gav jag dig allt..du tog det du klarade av
Du gav mig ingenting…ändå blev jag nöjd!
Du lovade att alltid finnas där
Jag visste att du ljög…
Jag lovade att komma tillbaka
du trodde jag skulle glömma…
Du tog en stor bit av mitt hjärta
Jag vårdar minnet ömt…
Jag tog en liten bit av ditt hjärta
Du minns inte ens vilken del…
Jag skrev dikten när jag var olyckligt kär 1999. Jag gick på en skrivarlinje och skrev de mest fabulösa dikter och det var dramatik, pretentiöst och känslorstormar så det bara stod härliga till! :O)
Men den passar idag till min bild och till denna utmaning jag gett Ulrica.
Utmaningen var att avbilda olycklig kärlek eller brustet hjärta och här är alltså mitt bidrag!
Jag tycker att dikten är gullig…eller ja..gullig kanske man inte kan säga men fin. Den påminner mig om den kärleken som jag trodde var den stora…Det är fantastiskt egentligen vad olycklig kärlek kan göra med en människa. Hur mycket kreativitet har inte kommit ur brustna hjärtan! Konstverk och sånger! Han tyckte inte att jag var hans stora kärlek och inte kan jag påstå att han valde fel…då för nästan 10 år sedan! Han har säkert varit mycket lyckligare utan mig..och jag också för den delen! ;O)
OBS!
Jag har blivit tillsagd att inte använda centrering för det klarar inte WP av men jag gör det ändå…trotsar den varningen och hoppas det ser någorlunda ut hos er som det gör hos mig! Annars vet ni vad det beror på!! ;O)
