För ett par veckor sedan var jag och min mamma och hälsade på min faster. Min absoluta favoritfaster! När jag var liten var alltid Mona (min faster) och hennes familj och hälsade på oss ett par dagar varje sommar och så var det vår tur att åka dit upp ett par dagar. Det var den stora grejen på sommaren. Den enda semester jag kommer ihåg att vi hade. Jag minns sängen, jag minns dofterna, jag minns skratten ute från altanen på baksidan av deras hus. Särskilt minns jag hur högljutt det kunde bli och jag minns mina två fantastiskt vackra kusiner som var mina förebilder långt upp i mitt liv. Det var kortspel, grillning, fiske och framför allt skratt och gemenskap! Det var helt enkelt härligt!
Nu träffas vi inte längre, av många förklarliga skäl och det är sorgligt men jag är glad att vi tog oss i väg och hälsade på! Det var som vi aldrig hade varit åtskilda! Samma skoj, samma härliga lättsamhet, samma mjukhet och igenkännbarhet! Här på bilderna är min faster och min mamma! Fina, eller hur?
