Kan man göra annat än dyrka dessa varelser som bor under samma tak som jag? De kan driva mig till vansinne, som när Pinocchio gräver och äter i sladdarna för att få uppmärksamhet! De kan få min själ lagad igen, som i gårkväll när jag var ledsen och satt på golvet och grät och Bellebus direkt kom för att trösta! Eller de kan ge sån kärlek, som när Tufsen kommer varje natt och ska in i min famn och där sova kramandes hela natten! Det räcker inte med att ligga bredvid…jag måste ha armen om henne, helst så hon kan lägga sitt huvud på min arm! De kan också bringa sån glädje, som när Pippis kommer springande allt vad hon orkar och ska hoppa upp i fönstret men hoppar liiite för tidigt och når inte riktigt fram utan ramlar ner på golvet och i samma stund som hon träffar golvet har hon flugit i väg igen för att ge sig på nästa fönster!
Jag vet att jag sagt det förut men dessa ljuvliga vänner, mina bästa vänner, ger så mycket och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan dem! Här, till detta tema, får Bellebus representera dem allihop. På bilden smyger hon på mig över handfatskanten, funderandes om hon ska hoppa upp i handfatet eller om matte skulle bli upprörd då! Det slutade med att hon sprang i väg utan att hoppa upp och både hon och jag blev nöjda med resultatet! ;O)
