Blåsippan ute i backarna står!
Denna fras är från en känd barnvisa som min mormor sjöng för mig när jag var liten. Jag minns min mormor sitta på knä på golvet och sjunga denna visa. Jag undrar om barn har hört talas om den nu för tiden. Kanske någon vet?
Jag var i alla fall ute i skogen häromdagen. Jag har en kraftig hälinflammation vilket gör att jag egentligen bara borde sitta still och det är ju helt omöjligt. Däremot har jag undvikit promenader även om min själ har längtat enormt mycket. Men som sagt, härom dagen tog jag mig en tur till en skog för att titta efter blåsippor och gå min vanliga tur. Jag kom kanske 100 meter in och så var det massor av träd i vägen. Men envis som jag är så tänkte jag att det var nog bara här som det var ett par stycken så jag fortsatte men det var träd hela vägen så det blev väldiga omvägar och kringelikrokar men det gick bra.
Jag hittade årets första blåsippor och det gjorde mig så glad! Visst är de söta där de smyger sig fram och sträcker sig blygt mot solen?
