Man föds på ett visst sätt, man växer upp och blir formad av sin omgivning och ju längre tiden går desto mera fast blir man i sina vanor, beteenden och världsuppfattningar. Det är nog inte många som är helt fördomsfria, även om de flesta vill vara det och strävar efter det. Men man är färgad av var man kommer ifrån och vad man upplevt. För mig är inte det viktiga att vara fördomsfri, för det kan jag inte för den känslan kommer automatiskt utan att jag tänker på det och utan att jag ens vill det. Det viktiga för mig är att jag känner igen känslan och gör mitt bästa för att inte låta fördomarna ta över utan att ge alla människor en ärlig chans! Det är lätt att låta rädslor styra en och jag vet det då jag levt med rädsla hela mitt liv. Jag har ingen aning om hur man ska bli fri från rädslan men jag vet att det är ingen bra livskamrat och det förstör mycket på vägen.
Man får mycket med sig hemifrån och man formas av de olika människor man möter. Man formas också av sitt eget öde, liksom man formar sitt öde! Men det finns ränder som sitter djupt och som aldrig går ur!
