Min älskade lilla Pippis finns inte mer!

När jag sitter här vid datorn hoppar en brunmaskad birma upp bredvid mig och jag är övertygad om att det är Pippis men hon finns inte mer.  Pippis kom så fort jag satte mig vid datorn och skulle kela. Så var det under alla år. Hon älskade att ligga på min arm och spinna högt och vara i centrum. Men det är Bellebus som kommer. Hon vill inte lämna min sida nu. Hon saknar sin mamma!

 Pippis finns inte mer!
Pippis fick tyvärr somna in igårkväll efter att ha levt i över 16 år. Ett bra och långt liv som frisk. Hon hade aldrig några större problem.

Pippis var ett impulsköp! Jag bestämde mig att jag ville ha en avelshona eftersom båda mina var kastrerade så jag hittade en annons om en brunmaskad tjej i Stockholm som var leveransklar. Jag åkte upp dit och träffade henne och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag frågade om jag fick ta hem henne samma dag och det gick bra så på resan hem hade jag Pippis med mig.

Hon skulle visa sig vara helt annorlunda mot de två birmor jag haft tidigare som båda var lugna och snälla. Denna tjej kom med humör och lekfullhet. Hon var väldigt bossig och tog kommandot så snart hon kommit hem. Var det något som inte passade henne så bet hon. Inte mig utan de andra katterna. Hon kunde smyga på dem när de sov bara för att hoppa på och bita dem i sömnen. Min Tufsen som var högsta rang hemma tog det med ro och bryddes sig inte om den lilla skitungen som kommit till vår familj men för Bina blev det en ständig stress tills hon fick flytta ut på landet.

Nedan är en bild på henne som liten och man kan se hennes långa morrhår och busiga blick! Hon klättrade i gardinerna, sprang fram och tillbaka över allt och alla. Hon hade energi för att tjugotal birmor.

Hon var otroligt vacker med silkespäls och fin pälsig krage och en vacker mörk maskning som var perfekt. De vita morrhåren var långa vita och syntes tydligt mot den svarta pälsen. Hon var en duktig fotomodell! Den högra här nere var med i birmaaktuellt!

Hon var så mörk i masken. Nu hade hon många vita hårstrån i hela masken men var ändå lika vacker!

Hon gjorde allt för godis. Hon var den enda katt jag någonsin haft som var godismotiverad så hon kunde flera trick och var otroligt lättlärd.

Hon fick två kullar. Den första var det fyra kattungar i men tyvärr så hände något så de fick alla flytta till en veterinär (som visade sig vara en djurplågare tyvärr) så ingen av kattungarna överlevde. Fråga mig inte hur hon lyckades med det men jag är glad att Pippis fick komma hem och hel och frisk.

Den andra kullen var det bara två kattungar i och de båda sparade vi här hemma, Bellebus och Pinocchio. Pinocchio som tyvärr bara blev tio år men Bellebus är kvar här hemma och är en kopia av sin mamma.

Det tog ett par dygn innan hon kom igång ordentligt efter födseln men hon var en exemplarisk mamma. Här har vi åkt ut på landet med kattungarna för första gången, Pippis älskade att vara ute på landet så det var naturligt att kattungarna fick följa med! Hon visade dem allt. Hur man springer i väg, att man käkar gräs och att det finns famnar att sova i där!

Pippis älskade också min mammas väska. Eller ja, alla väskor var roliga. Särskilt min kameraväska.

Att busa runt med matte i sängen var väldigt roligt. Hon älskade att busa hela sitt liv och i måndags lekte vi i lektunneln och hon jagade leksaken helt obehindrat. Inte visste vi då…

Varje jul och påsk tog vi bilder och här är ett års påskkort. Denna bild när hon ligger i påskägget är helt underbar och man ser hela hennes personlighet i de busiga ögonen. Och svansen, den yviga svansen som viftade som en plym och mer än en gång kom den för precis när jag knäppte av en bild.

Hon hade humör. Det var inte vem som helst som fick ta i henne. Hon avskydde veterinären och varje gång hon skulle ta blodprov fick jag gå ut ur rummet och sätta mig i väntrummet och därifrån hörde jag genom hela huset hur hon skrek i ilska. Det kunde nog inte ha varit lätt för sköternskorna att göra något med henne men de är ju proffs så det gick i alla fall fort. När jag kom in igen kom hon direkt till mig och tryckte sig mot mig. Jag var hennes trygghet. Men hon kunde bli vansinnig på mig också. När hon blev riktigt arg så bet hon mig. Hon bet hårt men jag höll bara lugnt kvar så då insåg hon att hon gjort något som inte var bra så då släppte hon och slickade tröstande. Det var bara mig hon bet så hårt. Andra som störde henne sprang hon ifrån eller möjligtvis slog med tassen med en liten klo ute.

Men jag fotograferade bröllop för ett flertal år sedan och då kom brudparen hem till mig för att prata lite om hur vi skulle göra och då gick Pippis direkt upp till dem och satte sig i deras knä. Hon kom till alla okända och skulle kela. Hon älskade uppmärksamhet bara det var på hennes villkor.

Det absolut bästa hon visste var att springa så fort så benen knappt bar henne utan hon flög! Hon hade en egenhet att hon blev så arg varje gång vi varit på landet och skulle åka hem. Och när hon var hemma blev hon vansinnig på de andra katterna som var hemma och hon morrade och fräste som en tok när hon blev utsläppt ur buren.

Men hon älskade promenader! Hon och jag gick kvarteren runt här där vi bodde och det gillade hon. Ljumma kvällar när solen sjönk gick vi till berget där hon klättrade i träden. Hon satt högt upp på en gren och pratade högt med mig. Hon ville alltid bli hjälpt ner.

Liksom när klätterträdet blivit utslitet efter år av användning så klättrade hon högst upp och satt där tills jag hämtade ner henne. Så höll hon på ett par tre gånger om dagen och på morgonen när jag vaknade satt hon fast däruppe och väntade på att bli nerhämtad.  På natten kunde man höra ynkliga pip när hon satt fast däruppe. Detta höll på ända tills jag fick fixa en hylla till så hon kunde ta sig ner på det sättet.

Hon var helt enkelt  en goofy tjej som älskade sin matte mest av allt. Ändå kom hon alltid nummer två och det visste hon. En person sa nyligen till mig att mina katter måste ha det absolut bäst med en sån fantastisk matte. Jag var inte det till Pippis i alla fall.

De sista åren kom hon upp i sängen och lade sig på min rygg och sov. Det var varmt och tryggt.

Jag borde ha älskat dig bättre min fina Pippis. Min lilla dammvippa. Du var så otroligt vacker och speciell och du förtjänade att vara etta alltid. Jag är ledsen för det.

Pippis somnade in i min famn igårkväll efter ett akutbesök av något så enkelt som en analsäcksinflammation. Hon har haft det flera gånger under sitt liv och det har alltid gått bra men denna gång var jag inte med. Hon gick på värkmedicin så hon reagerade inte som hon brukar så jag upptäckte det inte förrän bölden hade spruckit och såret var för stort. Hon behövde sövas och då innan ta njurvärden osv för att se om hon skulle klara narkos. Dessutom upptäckte veterinären att hennes ögon inte reagerade som de skulle så med all sannolik var hon blind. Det är inget som har märkts hemma. Hon har varit helt som vanligt så även det missade jag. Det hade blivit många behandlingar och besök hos veterinären och hon var 16,5 år så om allt hade lyckats hade hon kanske haft ett halvår-år till.

Jag gav dig så mycket jag kunde i livet och våra promenader tar jag med mig i mitt hjärta. Det var din och min tid. Jag vet att jag inte valde dig alltid i livet men jag valde det slutet som jag tror var bäst för dig. Att slippa plågas mer än du redan gjort. Jag gav dig några månader extra där du fick må bra igen och nu är du på andra sidan och jag hoppas att du har mötts av din son Pinocchio och Tufsen. Och att du fått lära känna dina första kattungar! Jag hoppas också att du förlåter mig för allt jag gjort som inte var tillräckligt och jag hoppas att detta var rätt beslut. Och även om jag inte visade det alltid så älskade jag dig så otroligt mycket. Min finaste lilla argbigga!

Jag tog med kartongen där hon vilade upp till Bellebus och Trassel så de fick säga hej då! Trassel tittade och luktade en gång sedan förstod hon och gick därifrån. Bellebus satt en lång stund vid papperskistan och luktade. Efter det har hon inte lämnat mig en sekund.

Om någon läser detta och ser att det bara verkar vara negativa drag och tankar så är det inte så. Jag ville försöka få med så mycket av hennes personlighet som möjligt och detta var hon och jag älskade henne för den hon var!

 Pippis
S*Chelitas Eat my Dust (Vippan)
2008-07-24  – 2025-03-10