Svartvitt! Eller ja, monokromt egentligen! Fototrissens tema denna söndag är ”monokrom”. Ett ord som inte existerar i min värld. Jag känner inte till det. Vill inte känna till det! Får olustkänslor bara jag tänker på det! Men som en förklaring stod det ” bilder i en färg”. Det låter bättre! Inte för att det hjälpte så mycket för det blev färglöst härinne i alla fall! Jag valde att tolka monokromt som det gör i min hjärna. Färglöst! Även kallat svartvitt!
Finns nog ingenting som är så svårt som att göra svartvita bilder! Jag gör det extremt sällan då jag tycker att det är svårt att få till det bra! Det går inte bara att konvertera en färgbild rakt av till gråskala och tro att det ska bli en fin bild! För att få en riktigt fin svartvit bild måste man jobba med den! Och det ganska myckert! Självklart finns det de som är otroligt duktiga just på svartvitt och för dem tar det inte så värst lång tid att göra en svartvit bild. Men för oss dödliga människor som vill eftersträva det resultatet tar det massor tid och hårslitning….har jag märkt! ;O)
MEN…detta jag bjuder på är inte svartvitt per se utan mera sepiatonat! Denna ton jag lyckats lära mig få till i bilderna har växt hos mig! Tycker denna ton passar ganska bra på ganska mycket trots allt! Visst behövs det justeras in i det oändliga på vissa bilder men ändå känns den överkomlig! En gång i världen ska jag lära mig svartvitt! jobbar mot det! Ser att jag gör fler och fler porträtt färglösa! Något som aldrig ALDRIG hände förr! Jag kommer nog dit jag med! Men kraven på en svartvit bild är oerhört stor för mig och gråskala (särskilt i porträtt) är något jag verkligen inte gillar. Just i porträtt är det huden som gör min aversion just för att huden upplevs se död ut i gråskala och det känns inte alls smickrande! Men jag ska lära mig! Så har du något dundertips på hur man gör riktigt fina svartvita bilder så är du så välkommen att berätta om det! :O)
