Stigen ligger tom framför mig men jag följer den ändå. Inte ens gräset fångar några vindtoner, det är helt tomt, tyst och stilla.
Jag fortsätter fram tills jag ser den. Stolen! Där du brukade sitta! Nu är den lika tom som gräset och stigen…
Jag slår mig ner då mina trötta fötter inte orkar mer…
Jag saknar dig så!
