239. På stor fot
(25/182)
Ett stort träd måste ha en stor stadig fot att stå på för att inte falla omkull när det blåser. Likt vi människor måste stå stadigt när det stormar i våra liv.
Om man inte har några stadiga fötter att stå på. Om ena benet är av och det andra är halt? Om man försökt få det första benet gipsat men ingen har hjälpt till? Om man har skaffat kryckor men kryckorna är gamla och skeva och är inte det stöd som skulle behövas. Vad gör man då?
När man inte har möjlighet att rida ut stormen själv men inte får någon hjälp någonstans ifrån. Vad gör man då?
Om allt inuti är som regnblandad snö som smälter bort undan för undan. Hur håller man sig upprätt?
När den stora, starka eken förmurknar inifrån och ingen ser det. Ingen ser något annat än fasaden som är det enda som håller den upprätt. Vad händer då?
Dagen kommer då det stora trädet inte orkar stå emot blåst och storm mer. Den stora kraftfulla foten bryts av och det stora trädet splittras och går sönder i tusen bitar. Omöjligt att laga.
Vad gör man då?
13 svar
Tänkvärda ord till en mycket fin och tänkvärd bild! Mycket passande till temat och väldigt fint fotad.
Tack snälla. Dina ord gör mig glad!
Fint skrivet om en ståtlig ek.
Tack snälla!
Nu blev det knas igen med min adress, försöker igen.
Jepp, nu funkar det igen! 🙂
Fotot som hämtat ur en sagobok, texten vacker och tänkvärd. Underbart!
Tack för dina fina ord!
Underbar bild och jag älskar verkligen de där stora fötterna som jag ofta stöter på i skogarna i dina trakter – en superfin bild.
Tack snälla. Ja visst är de maffiga! Finns mycket här!
Suggestiv bild med fint ljus. Bra illustration till din text.
Tack! Det är lite tanken så glad är jag att du uppfattat det! 🙂
Känns verkligen tänkvärt det du skriver och bilden är helt underbar med ett härligt ljus och fina färger.