Idag har himlen fått en ängel!

Det går inte att med ord beskriva känslan! Min absolut bästa vän, min själ och mitt hjärta, mitt skäl att leva, finns inte mer! Hur går jag vidare? Jag förstår inte det! Min ässkade Tufsen var mitt allt. Hon var hela mitt hjärta och nu är mitt hjärta krossat i miljoner bitar och det kan aldrig bli helt igen! Min bästa vän som i nästan 17 år  har varit vid min sida varje dag, sovit på arm varje natt, tröstat mig när jag mått dåligt och gjort många skojiga saker i hop! Du blev 16 år och 10 månader!

Jag träffade Tufsen första gången när hon var tre veckor. Det var på Öland där hon var på sommarvistelse! Jag föll stenhårt för henne redan där och då! Jag hade bestämt mig för en brunmaskad och det skulle Tufsen vara. Efter någon, eller några veckor, så ringde uppfödaren Gullvi och berättade att Tufsen var blåmaskad och hon var så ledsen att det blivit fel! Det spelade ingen som helst roll för mig för Tufsen hade redan fastnat i mitt hjärta och jag längtade varje sekund på att hon skulle få komma hem till mig! Efter ytterligare några veckor åkte jag till Stockholm för att hämta hem en liten söt blåmaskad katt På den tiden kallade jag henne Rufsan. Det passade dock inte så det blev Rufstufs som till slut blev Tufsen! Från den stunden hon kom hem till mig så var det hon och jag! Vi gjorde allt tillsammans!

 

Hon, Bina och jag tog promenader här ute i trädgården och runt kvarteret varje kväll och när det var fint väder så åkte Tufsen och jag ut på landet och myste. Vi jagade fjärilar, hon käkade gräs och bara myste.

När vi skulle till landet så tog jag på henne kopplet här hemma och sedan gick hon ut till bilen och hoppade in och lade sig på sätet och där låg hon tills vi var framme. Väl framme hoppade hon ur bilen och gick sin vanliga promenad för att kolla läget! Hon älskade den magiska trädgården där det fanns en damm. Hon älskade att ligga i blomlandet och rulla i jorden så hon kom upp som ett stort moln av sand och lera! Min fina Tufsen! När det var dags att åka hem sade jag till henne att vi skulle nog gå på toan innan vi åkte och då följde hon med mig in på toan och så kissade hon så snällt och sedan gick hon ut till bilen och satte sig i sätet. På kvällarna när vi åkte hem ville hon ofta ligga på min hand under resan! Självklart hade hon också värme på i stolen så hon inte skulle frysa! När vi kom tillbaka till stan satte jag på henne kopplet och vi gick in!

Vi tog turer till skogen och hon älskade att upptäcka nya saker! Alla ljud som fanns. Nya, spännande dofter!

Inte nog med att hon var fantastisk på att gå i koppel och följa matte. Hon var också ett proffs framför kameran! Hon tyckte om att vara framför kameran och visade alltid sin bästa sida! Inte för att hon någonsin hade en dålig sida! Hon hade världens vänligaste ansikte och hon var gudabenådad!

Två gånger har hon hållit på att dö för mig! Hon fick en kull kattungar 2003 och det gick snett så när jag kom till veterinären morgonen efter att kattungarna var födda så hade hennes temp gått ner till 34 grader och hon var helt apatisk! Veterinären sade att det var inte säkert att det gick att rädda henne men jag blev vansinnig och sade att hon måste rädda min ässkade Tufsen! Hon måste överleva! Gör vad som behövs! Hennes kattungar fick tyvärr flytta till en fostermamma så Tufsen fick aldrig uppleva att ta hand om sina egna kattungar men hon överlevde och det var det viktigaste! Tack vare fantastisk veterinärinsats på Djursjukhuset!

En andra gång hennes liv var nära att försvinna var när hon fick en otäck bacill i magen och hon slutade äta! Jag sökte veterinärhjälp men de hävdade att det var FIP så de ville avliva henne direkt! Jag blev så arg och tog min katt därifrån och letade ny veterinär! Jag hittade till slut en klinik utanför stan i Norsholm där de såg att hon var sjuk och det gick att rädda! Tufsen låg med sond i en vecka men hon blev frisk! Och efter det blev hon riktigt frisk! Denna veterinär och klinik är jag extra tacksam för!

När vi gick ut här i vår trädgård så det första hon gjorde var att springa direkt till sandlådan och rulla och gno i sig riktigt ordentligt i sanden! Sedan var det gräsletning som gällde! Det var alltid samma sak! Vi gick ut ganska sent på sommarkvällarna och satt på berget och där jagade hon myggor och andra små flygfän och vi bara njöt av sommarnatten!

Hon ville alltid ligga i min famn! Hon var en stadskatt som gärna låg på dynor ute! Hon älskade gräset men mjuka, varma dynor eller mattes armar var ju alltid mysiga! Hon satt oftast på mitt ben eller min fot varje kväll framför tvn. Men trots att hon var en stadskatt betydde inte det att hon kunde ta långa promenader och försvinna ett bra tag när vi var på landet! Hon gillade att gå lös och få undersöka trädgården där! Hon gick aldrig längre än till grannarnas trädgårdar och aldrig ut på vägen!

Detta inlägg känns så jätteviktigt för mig att skriva men när jag sitter här och skriver får jag inte fram allt jag ville få ner! Hon betyder mer för mig än jag kan förklara. Hon är den finaste jag någonsin träffat på och hon hade den finaste av själar! Hon var en ängel och min bästa vän! Och nu är hon en ängel som tittar ner på mig från himlen och jag vet att hon kommer vänta på mig och att vi kommer återförenas en dag! Vi är som två själar som inte är hela utan varandra! Min ässkade Tufsen! Jag vet inte hur jag ska gå vidare utan dig! Min bästa vän!

När du somnade in var vi alla där! Jag, Bellebus, Pinocchio, Pippis och mamma! jag tror att du kände vår kärlek och stöd! Jag klappade dig lugnande och viskade hela tiden hur mycket jag älskade dig! Hur mycket du betyder för mig, Hur du ska slippa ha ont hädanefter! Och du somnade in i lugn och ro. Sedan satt jag hela eftermiddagen med dig i min famn och bara grät! Jag kramade din kallnande kropp och din lena päls! Din ljuvliga, lockiga lena päls som jag aldrig mer kommer få känna!

Nu vilar din kropp i den magiska trädgården som du älskade så mycket! Jag hoppas du har träffat Bina och att du inte har ont längre och kan springa omkring fritt och få käka så mycket gräs och smör som du vill ha! Jag kommer ALDRIG att glömma dig! Jag kommer ALDRIG att sluta älska dig! Och jag längtar till den dagen jag får träffa dig igen! Min ässkade fina Tufsen! Du är mitt allt!

2002-06-06 — 2019-04-21

Till toppen 
 Kontakta mig gärna!

Smultris - Åhhh, jag är så ledsen för din skull. Jag vet precis hur ont det gör och hur vidrig saknaden och sorgen är. Jag brister ut i gråt när jag skriver detta för jag tänker på min Karlsson och hur hon aldrig kommer tillbaka och det har ändå gått 2 år sedan hon lämnade oss.

En stor kram till dig, tillåt dig vara ledsen och gråta och sörja, sorgen går aldrig över men man gråter alltmer sällan… ❤️❤️❤️april 22, 2019 – 1:40 e m

Annika - Åh Anneli… Tårarna strömmar när jag läser ditt inlägg. Jag kan verkligen känna din sorg genom orden och jag gråter för dig och Tufsen och jag fortsätter gråta för min egen sorg och saknad över de katter jag mist. En liten katt kan betyda så oerhört mycket, vara ens bästa vän.april 22, 2019 – 2:24 e m

kerstinsfoto - Jag är så ledsen för din skull. Det är fruktansvärt när våra små dör, man förlorar en bit av sig själv.
Varmaste kramen till dig. ❤april 22, 2019 – 3:41 e m

Eva - Jag har haft många djur genom min uppväxt 10 hundar, kaniner katter mm. Nu har vi 2 katter i min egen familj och mina föräldrar och syster har hundar. Så jag vet hur det känns att förlora husdjur när de blir sjuka. Förstår dig till fullo, cyberkram.april 22, 2019 – 5:48 e m

Linda - Skickar Styrkekramar så ledsen för din skull ❤️april 22, 2019 – 8:18 e m

Michelle - Hon tittar ner på dig o kommer aldrig glömma dig heller <3april 22, 2019 – 8:24 e m

Claes - Så många fina bilder av Tufsen. Svårt att mista den som betytt så mycket.april 23, 2019 – 12:53 e m

Ulrika B - Jättefina bilder på en riktigt vacker katt. Så sorgligt när de lämnar oss. Du får försöka glädja dig åt alla fina stunder ni fick tillsammans och att du fick ha henne så länge vid din sida.april 24, 2019 – 3:49 e m

Anita Malta - Finner inga ord, blir så ledsen för din skull Anneli. Hon var unik och du beskriver er själsliga samhörighet på ett mycket fint sätt.

En ovärderlig vän är borta men minnena kan ingen någonsin ta ifrån dig. Ta väl hand om dig nu Anneli!! Livet går vidare och din älskade Tufsen finns ännu vid din sida, i din själ, om än hon nu befinner sig på andra sidan. Varma Styrkekramar till dig där du är och till Tufsen där hon är april 26, 2019 – 9:30 f m

Emma - ewfoto - Så fina bilder, vilken vacker katt. ❤april 29, 2019 – 9:29 e m

Akinna - Dina vackra katter är underbara och dina foton av dem är så fina.Och tårarna rinner när man läser detta inlägg trots att jag aldrig träffat dem så blir jag ledsen och känner med dig i din förlust.maj 10, 2019 – 6:29 e m

Din emailadress visas aldrig för någon annan Fält med stjärna måste fyllas i *

*

*